Idag så har jag faktiskt varit riktigt duktig om jag får säga det själv.. Jag har städat hela groventrén, damsugit, dammat, skurat, sorterat upp all tvätt och börjat tvätta! Just nu väntar jag på att min kära mor ska komma hem så jag senare kan börja laga mat! Jag & hjärtat ska börja kvällen med att käka middag med mamma och pappa, sedan åka in och kolla på en brasa och umgås med vänner.. Har en känsla av att det kommer bli en jätte trevlig kväll :)

På måndag går jag in i v19, det är helt sjukt vad snabbt tiden går.. Snart har jag redan gått halva tiden.. :) På tisdag ska jag på ultraljud i Södertälje & jag har en känsla av att dagarna kommer gå jätte segt helt plötsligt fram tills tisdag.. haha..

Men nu ska jag gå & ta mig en dusch och göra mig i ordning, hjärtat kommer även han om en liten stund..

Imorgon tänkte jag skriva ner allt som hänt under min graviditet än så länge, kan vara kul för vissa och för mig själv att tänka tillbaka på, hehe!

Ha en riktigt trevlig valborg :)

Denna kvinna är den mest fantastiska vän man kan ha. Vad mer kan man önska sig i en vän än någon som alltid ställer upp & tröstar en när man är ledsen, eller får en skratta när man bara vill skrika rakt ut? Som hjälper en upp på benen igen, som alltid sätter sina vänner framför sig själv. Som släpper allt för att hjälpa? Som sitter där och lyssnar även om det egentligen bara är en skit sak som tynger en?

& det tar inte slut där, denna kvinna har en så otroligt fantastisk personlighet, man vågar släppa efter och vara sig själv till 110 % när sara asplund är i närheten.. Man bryr sig inte vad folk tycker, hur folk ser på en, för vad spelar det för roll? Världens finaste vän står bredvid dig och hon bryr sig inte! Hon är fördomsfri när det gäller sina vänner..

Jag undrar bara, vad mer kan man önska sig i en sann vän?

Sara, älskade vän: Med detta vill jag få dig att förstå att du är värdefull, du behövs, du räknas, du är älskad! Varje liten sak du gör är värdefull, varje litet pepptalk du ger behövs, varje gång du ställer upp räknas, & tro mig.. Jag håller dig varmt om mitt hjärta!!

Du är världens bästavän! & efter allt vi gått igenom tillsammans; gråt, skratt, panik, kärlek, sorg, oro, längtan, långa nätter utan sömn, moppe turer hela dagar och sent in på nätterna, långa promenader där vi pratat om allt och absolut ingenting, kyla, värme, alkoholpåverkade stunder, första skoldagar, födelsedagar och allt annat jag fått dela med dig. Så lovar jag dig min vän, efter allt du gjort för mig, att jag kommer alltid finnas här, hur många år det än månne vara mellan gångerna vi hörs av, jag finns kvar, för dig min vän gör jag allt.

Du är en sann vän, det har du verkligen bevisat under den här tiden.. Egentligen tänkte jag bara skriva: Du är värdefull! Men det blev lite mer än så.. Men detta får bli mitt pepptalk till dig den här gången, för kvinna du behövs! Du är inte överflödig, du behövs, du är värdefull!! Glöm aldrig det.

Jag älskar dig smeka..
ღ

Det har varit så mycket strul med mina bloggar på senaste, har gjort 5 nya på en månad och ingen har fungerat utan alla har strulat! Så nu gör jag ett sista försök innan jag ger upp helt..

 

Denna blogg ska handla om mitt liv i allmänhet. Om min familj, om min pojkvän, om skolan, om mina vänner mm & självklart om min graviditet!

Jag är 16 år, fyller 17 om ca 2 månader.. Jag är i v18 (17+1) & tiden bara flyger förbi.. Vecka efter vecka går så oerhört fort! Och nu vet jag vad många tänker, tro mig.. 17 år (snart) och hon ska bli mamma?!?! Det kommer hon aldrig klara, hur tänker hon, hur ska hon få pengar, hon slänger hela sin framtid åt h*lvete osv osv..

 

För det första vill jag säga, människor som inte känner mig har aboslut ingen rätt att dömma mig! För ni har ingen aning om vad jag är kapabel till att klara av, eller hur mogen jag är som person eller hur jag har tänkt mig att detta ska gå till.. Och egentligen har jag ingen skyldighet att förklara mig heller.. Så det tänker jag inte göra, bara berätta små detaljer som jag tänkt mig :)

 

Tar upp detta av en enda anledning, en person som tidigare fanns med i mitt liv (när jag var yngre ca från 0-7 år?) hade mage till att säga såhär till min mamma: "Du kommer ju bli mer mamma än mormor!". Vilket jag tycker är väldigt fult gjort eftersom denna person inte överhuvud taget känner mig eller vet vem jag är längre. H*n har ingen aning om vilken grym jävla 17 årig tjej jag är! Och det alla ska veta är att min mamma kommer vara mamma, åt mig! Det kommer hon alltid vara, och hon är en jävligt grym & fantastisk mamma, som sagt till mig.. Och jag kommer bli en lika grym & fantastisk mamma till mitt barn och hon kommer bli en grym mormor!! Precis som min mormor är till mig.. & så vitt jag vet har min mamma alltid varit min mamma och min mormor min mormor och inget annat? Ska det vara skillnad bara för att jag råkar vara 17 år? Visst kommer jag behöva hjälp och råd.. Men det behöver väl alla mammor av sina egna? För vem söker man inte stöd och trygghet hos mer än hos sin mamma, det gäller väl vare sig man är 5, 17, 22, 35, 45 eller 50?! :)

 

Därav.. känner ni mig inte ser jag helst att jag inte blir dömd.. Åsikter får ni gärna ha, men behåll dom! Har ni tips och råd till mig däremot, dela hemskt gärna med er! Jag vet att jag kommer bli en jätte bra mamma! Jag kommer göra TUSENTALS misstag.. Men vilken mamma gör inte det? Jag har aldrig gjort detta förut, men det har inte en 35åring som får barn första gången heller.. & vad tusan är skillnaden?

 

Jo, 3 saker egentligen: är man 35 ist för 17 har man en färdig utbildning, förmodligen ett jobb och man har ju såklart mer livserfarenhet...

Men såhär ser jag det hela: Jag ska plugga fast jag är mamma ledig, vilket innebär att jag är en bit på väg i min utbildning. Jobb? Ja visst skulle det vara en bonus, men pengar är inte allt, kärleken härskar och det finns hjälp att få tills man skaffat sig ett jobb, vilket aldrig är försent! Och livserfarenhet, ja.. de får man ju helt enkelt med tiden..

Min kommande framtid ser ut på detta sett:

Just nu har jag praktik med min mamma fram tills sommar lovet! I höst kommer min lilla knodd tillsammans med att skolan börjar, jag kommer då vara inskriven på omvårdnad (förmodligen) och göra grundkurserna hemma medans jag är mammaledig. Självklart kommer jag inte kunna fördigställa min utbildning på detta sett, men det är en början! När barnet senare växt på sig lite och ska börja på dagis kommer jag gå tillbaka till heltid i skolan och yttligare ett år efter detta skett, ja där är student mössan framme!!

Känns det som jag vet vart jag vill? Det vet jag iaf, och dit är jag påväg! Och jag tänker inte ge mig förens jag nått mitt mål! Vilket är en färdig utbildning inom omvårdnad och en helt fantastik liten familj som kommer bestå av mig själv, min älskade och våran lilla prins eller prinsessa!!

Och med det så tackar jag för mig och avslutar detta inlägg såhär:
Jag har styrkan och modet att bli en fantastik tonårsmamma & det ska jag bli!

Puss!