Det har varit så mycket strul med mina bloggar på senaste, har gjort 5 nya på en månad och ingen har fungerat utan alla har strulat! Så nu gör jag ett sista försök innan jag ger upp helt..

Denna blogg ska handla om mitt liv i allmänhet. Om min familj, om min pojkvän, om skolan, om mina vänner mm & självklart om min graviditet!

Jag är 16 år, fyller 17 om ca 2 månader.. Jag är i v18 (17+1) & tiden bara flyger förbi.. Vecka efter vecka går så oerhört fort! Och nu vet jag vad många tänker, tro mig.. 17 år (snart) och hon ska bli mamma?!?! Det kommer hon aldrig klara, hur tänker hon, hur ska hon få pengar, hon slänger hela sin framtid åt h*lvete osv osv..

För det första vill jag säga, människor som inte känner mig har aboslut ingen rätt att dömma mig! För ni har ingen aning om vad jag är kapabel till att klara av, eller hur mogen jag är som person eller hur jag har tänkt mig att detta ska gå till.. Och egentligen har jag ingen skyldighet att förklara mig heller.. Så det tänker jag inte göra, bara berätta små detaljer som jag tänkt mig :)

Tar upp detta av en enda anledning, en person som tidigare fanns med i mitt liv (när jag var yngre ca från 0-7 år?) hade mage till att säga såhär till min mamma: "Du kommer ju bli mer mamma än mormor!". Vilket jag tycker är väldigt fult gjort eftersom denna person inte överhuvud taget känner mig eller vet vem jag är längre. H*n har ingen aning om vilken grym jävla 17 årig tjej jag är! Och det alla ska veta är att min mamma kommer vara mamma, åt mig! Det kommer hon alltid vara, och hon är en jävligt grym & fantastisk mamma, som sagt till mig.. Och jag kommer bli en lika grym & fantastisk mamma till mitt barn och hon kommer bli en grym mormor!! Precis som min mormor är till mig.. & så vitt jag vet har min mamma alltid varit min mamma och min mormor min mormor och inget annat? Ska det vara skillnad bara för att jag råkar vara 17 år? Visst kommer jag behöva hjälp och råd.. Men det behöver väl alla mammor av sina egna? För vem söker man inte stöd och trygghet hos mer än hos sin mamma, det gäller väl vare sig man är 5, 17, 22, 35, 45 eller 50?! :)

Därav.. känner ni mig inte ser jag helst att jag inte blir dömd.. Åsikter får ni gärna ha, men behåll dom! Har ni tips och råd till mig däremot, dela hemskt gärna med er! Jag vet att jag kommer bli en jätte bra mamma! Jag kommer göra TUSENTALS misstag.. Men vilken mamma gör inte det? Jag har aldrig gjort detta förut, men det har inte en 35åring som får barn första gången heller.. & vad tusan är skillnaden?

Jo, 3 saker egentligen: är man 35 ist för 17 har man en färdig utbildning, förmodligen ett jobb och man har ju såklart mer livserfarenhet...

Men såhär ser jag det hela: Jag ska plugga fast jag är mamma ledig, vilket innebär att jag är en bit på väg i min utbildning. Jobb? Ja visst skulle det vara en bonus, men pengar är inte allt, kärleken härskar och det finns hjälp att få tills man skaffat sig ett jobb, vilket aldrig är försent! Och livserfarenhet, ja.. de får man ju helt enkelt med tiden..

Min kommande framtid ser ut på detta sett:

Just nu har jag praktik med min mamma fram tills sommar lovet! I höst kommer min lilla knodd tillsammans med att skolan börjar, jag kommer då vara inskriven på omvårdnad (förmodligen) och göra grundkurserna hemma medans jag är mammaledig. Självklart kommer jag inte kunna fördigställa min utbildning på detta sett, men det är en början! När barnet senare växt på sig lite och ska börja på dagis kommer jag gå tillbaka till heltid i skolan och yttligare ett år efter detta skett, ja där är student mössan framme!!

Känns det som jag vet vart jag vill? Det vet jag iaf, och dit är jag påväg! Och jag tänker inte ge mig förens jag nått mitt mål! Vilket är en färdig utbildning inom omvårdnad och en helt fantastik liten familj som kommer bestå av mig själv, min älskade och våran lilla prins eller prinsessa!!

Och med det så tackar jag för mig och avslutar detta inlägg såhär:
Jag har styrkan och modet att bli en fantastik tonårsmamma & det ska jag bli!

Puss!