Att en så liten varelse kan skänka en så enormt stor lycka! Min son är det bästa som hänt mig, varje dag är helt fantastisk. Att varje morgon få vakna upp med en lycklig liten pojke som ligger och skrattar och pratar när man säger godmorgon. Att se hans utveckling från dag till dag. 

Sitter ofta och bara kollar på honom, kan sitta och titta på han i evigheter, och varje dag, varenda dag är det något nytt. En ny rörelse, ett fastare tag, skattar mer, ja små saker, men varje dag. & det är så fruktansvärt fantastiskt att få se det, att kunna se allt detta.. 

Att kunna få känna denna kärlek, att jag är en sån trygghet för honom, jag är så fruktansvärt älskad av denna lilla pojk. Och han är så fruktansvärt älskad av mig. Han gör mig så lycklig. Men han gör mig också vuxen, allvarlig, orolig, fundersam och med honom kom ett enormt ansvar.. Men jag måste säga, jag älskar dehär.. Att vara förälder är det bästa som hänt mig, och nu har jag ett livslångt uppdrag, att ge min son ett tryggt liv, ett lycklig liv. Att alltid finnas för honom, älska honom villkorslöst, uppfostra honom, lära honom rätt och fel, lära honom alla de saker som man bör skicka vidare till sina barn. 

För när han ska uppleva världen på egen hand vill jag att han ska ha en fast grund att stå på, att ha båda fötterna på jorden. När han blir äldre vill jag att han ska känna för mig som jag gör för mina föräldrar: en enorm trygghet, ett enormt stöd, tillit, en kärlek högre än ord kan förklara. Att alltid veta att vad som än händer, kan han alltid vända sig till mig, vad han än gjort eller vad som än hänt, han kan alltid komma till mig. Är det något jag ska kämpa för som mamma är det just det, lära honom att inget han någonsin kommer kunna göra kommer få mig att sluta älska honom.. 

& det är något jag förstått nu, nu kan jag förstå vad det är min mamma alltid försökt få mig att förstå. Nu när jag själv är mamma, förstår jag. Kärleken till min son, ja, endast en mamma kan förstå vad jag menar.. Det finns inga ord i världen som skulle kunna räcka till. Finns ingen förklaring på vad jag skulle kunna göra för detta barn, mitt barn, min son, mitt allt. 

Jag ska ägna resten av mitt liv att älska honom, jag ska ägna resten av mitt liv åt att få honom att förstå vilken lycka han ger mig bara genom att finnas till.. 

Just nu ligger han här bredvid mig och börjar sakta somna, han försöker förgäves hålla sig vaken, ögonlocken är för tunga.. Åhh vad han kämpar för att hålla sig vaken, han ler när jag pratar med honom, men ögonen är inte mer än millimetrar öppna..

Tror jag ska ge med mig och gå och krypa ner i sängen med honom så han får somna ordentligt.. För vart somnar man bättre än i sin mammas famn? Han somnar i alla fall garanterat bäst på det sättet. Älskar att ha honom nära mig..

Måste bara ändå säga att jag är fruktansvärt tacksam, framför allt till min mamma, min älskade mamma, denna underbara kvinna som bar mig i 9 månader, förde mig till världen, matade mig, gav mig trygghet och kärlek. Hjälpte till att jag blev den jag är idag.. Hjälpte mig när jag behöve, stötta mig när jag behövde en push på vägen. Hon har varit en fantastisk förebild för mig, för att själv kunna bli den mamma jag är idag, för jag måste säga, jag är en fantastisk sådan!

Tack för mig, natti..


mamma älskar dig ♥♥♥♥