Jahaja, dagen är kommen.. Jag och w går åt olika håll.. Vi har haft en jätte bra dag tillsammans idag.. Fylld av bus, skratt, minnesprat och lite tårar! Och det krävdes inte ens lite eftertanke innan vi båda inser att samma känslor som fanns förr nu lämnat oss. Vi såg på varandra och inser att vi älskar varandra, men dom rätta känslorna finns inte kvar. Känns skönt att vi kunde göra på detta sett.. Vi är inte osams, vi är inte arga, inte ens lite irriterade. Vi tycker självklart båda två att det känns konstigt. Men de funkar inte att vara med någon man inte är kär i längre..


Tack älskade w för denna tid jag fått dela med dig, du har gett mig så mycket kärlek under vår tid tillsammans. Kommer alltid älska dig! Du har gett mig det vackraste man kan ge en annan människa, vår älskade lilla son. & tack vare honom är vi alltid bundna till varandra. Tack för allt, tack tack tack!♥♥♥♥♥

Då jag vet att jag gjorde allt jag kan, ger jag mig rätten att ge upp. Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre. Vi är aldrig starkare än vår svagaste punkt. Jag vill bara kyssa dig på munnen och säga tack för allt innan jag går. Jag kan inte stanna du måste förstå, kyssar och tack men nu måste jag gå. För jag vill inte vara din fångvaktarinna. Kyssar och tack, det är hög tid för mig att försvinna. För dom band som band mig här, har jag långsamt löst upp..