5 år ♥
Min älskade morfar, nu är det 5 år sen du begav dig till en bättre plats. Känns helt overkligt att det har gått så fruktansvärt fort. Tänk vad mycket som hänt sen vi sågs sist. Minns som igår sista gången jag satt på sjukhus sängen och höll i din hand. Fast jag trodde inte att de skulle bli sista gången. Därför det kom som en chock den där morgonen när dom ringde och sa att du var borta. Just i den stunden trodde jag aldrig att jag skulle bli glad igen, trodde det skulle göra ont jämt.
Men smärtan och sorgen har avtagit och har blivit ersatt med lycka. Nu kan jag se tillbaka och minnas dig med glädje och skratt. Kan tänka på dig utan att ögonen blir fyllda av tårar. Nu mera bubblar ett skratt upp i magen istället. Tänker på alla fina saker jag fått uppleva med dig.
Jag saknar dig varje dag, fast inte på ett sånt där jobbigt, smärtsamt sett längre. Utan på ett fint sett, på ett lyckligt sett. Mera som en längtan än saknad. Jag längtar med glädje tills vi ses igen, för en dag gör vi det. Jag hoppas och ber om att du ser mig vart du än är, ser vilken fantastisk liten son jag fått. Önskar att du kunde fått träffa honom.. Men en dag ses även ni två, men oj, de är minsann låååång tid kvar.
Jag älskar dig föralltid morfar, vila i frid.
Kommentarer
Trackback
